Nu är HELA kroppen mör.....

Har sen två veckor tillbaka tränat med F&S, ute vilket är helt fantastiskt. Nybörjare som man är så var man väldans stolt att man orkade hänga med hyfsat bra på 'medelträning'. Idag då det regnade var det flyttat inomhus :) .

Går in hallen där vi ska vara, där står en ny (för mig) pigg tjej, och säger "Hej, och välkomna, till intensivträningen idag. Där tappade jag hakan och andan lite...eller mycket rättare sagt. Och där kör vi igång, tjoho vad det går. ' Och så ökar vi lite till' 'kom igen, lite till orkar ni' 'bara 3 gånger till' *tänker att nu tar hon dö på mig*. Inser att det är bara att hänga med på det man klarar, och inte glömma att andas.

Tur man tränar tillsammans med sina underbara kollegor, L & H. Vilket gjorde att man "härdade" hela passet på 1 timma, till och med stretchningen var på frestande. Och då ska jag villigt erkänna att kroppen är mör, det känns, väldans mycket. Frågan är om man ens tar sig ur sägen i morgon.